Rymningssäkrat...

Det är snart åtta år sedan som jag byggde rastgården till mina katter och i alla dessa år så har jag inte ens behövt fundera på att bygga något tak eller annat då ingen av de på fyra ben visat något intresse av att klättra i nätet. Men, i höstas flyttade det in en söt påhittig liten historia här som lystrar till namnet Zaga...

När jag började låta dem vara ute i rastgården nu i vår så var jag hela tiden med dem ute och tur var väl det för det tog inte lång tid innan de första rymningsförsöken gjordes. Några skator på utsidan av nätet fångade Zagas uppmärksamhet och hon testade snabbt att klättra i nätet. För de där retliga fåglarna skulle hon ju helst göra slarvsylta av. Men att klättra i ett nät som svajar vid första steget insåg hon snabbt att det inte funkade. Jag observerade henne för att se vad hon tänkte ta sig för och höll mig i närheten. Hon började då att gå runt i rastgården och riktigt inspektera innätningen. Huvudet gick upp och ner längs nätet och hon luktade och undersökte ordentligt nere vid kanten. Efter en stund börjar hon att "kuttra" och jama, tittar på mig, tittar på en av stolparna och på mig igen. Sen satte hon av. Rätt uppför stolpen i racerfart! Som tur var fick jag tag i henne när hon kommit halvvägs och sedan var det utegångsförbud tills matte löst problemet.

Lite funderande och en tur till bygghandeln senare var det dags att bygga rymningsskydd. Gårdagen bjöd på fantastiskt väder och ivrigt påhejad av alla på fyra ben påbörjade jag arbetet.

Jag hade köpte en längd på drygt 4 m tryckimpregnerad list i måtten 28x45 mm. Denna kapade jag sedan upp i 50 cm långa bitar och på varje bit skruvade jag fast ett vinkeljärn. Dessa skulle sedan monteras en på varje stolpe i rastgården och sedan häftas fast nät längs med hela överkanten på rastgårdsinnätningen. En inåtgående nätkant på 50 cm borde hålla den mest påhittiga lilla kattunge på rätt sida av nätet!
Att både hålla och skruva på den höjden var lättare sagt än gjort så jag säger ett stort tack till pappa för hjälpen! Jag säger också ett stort tack till Mats för lånet av skruvdragare när min bestämde sig för att kasta in handduken. Men till slut blev det klart och jag är mycket nöjd med resultatet.

De på fyra ben njöt verkligen av det underbara vädret hela dagen! När Zaga på kvällen återigen testat stolpklättring i rastgården med misslyckande som resultat kan jag känna mig trygg med att låta dem vara ute så mycket de vill utan att behöva punktmarkera en viss liten dam...

Nu håller vi tummarna för att det fina vädret består ett tag, för på min inglasade altan blommar redan smultronen. Visst blir man sugen på de första bären och att få en försmak av sommaren!

/Anngert