Två veckor...

I två veckor har en underbar liten svart godisbit vid namn Lakritz bott hos mig. Det är drag under tassarna när allt ska undersökas och han är redan accepterad av de andra fyrbenta kompisarna. Prinz och Kompiz tycker att han är en skoj liten prick som man kan busa med och Puzz, tja, hon har också accepterat honom även om det är på hennes villkor. Leka med honom går bra men att t.ex. försöka lägga sig bredvid Puzz på "hennes" kudde i soffan resulterar oundvikligen i en örfil, men enligt Lakritz så är det uppenbarligen värt det för han ska prompt göra ett nytt försök varje kväll...

Lakritz och Kompiz på spaning...

Kattmys med Prinz och Lakritz...

Sedan så har vi det där med vilken mat man ska äta när man är en 15 veckor gammal Maine coon-kattunge... Matte och Lakritz har inte riktigt samma åsikt kan man väl konstatera. Ofta hittar jag mina Maine coonkillar som på bilden nedan. Trivsamt mumsande bredvid varandra. Prinz tuggar glatt i sig kattungefodret och Lakritz matar in kula efter kula av Maine coonfoder för vuxna katter...

Eller varför inte stjäla mattes mat när hon råkar vända rumpan till i två sekunder? Yoghurt var uppenbarligen väldigt gott...

Sedan har vi det där hur man enklast kommer upp på klösställningen. Om man ska allra högst upp så klättrar man helt sonika upp för högsta pelaren. En variant som han testade redan första kvällen. Om man däremot bara ska upp på första nivån så kan man ju ta stegen... :-)

/Anngert