Välkommen hem Lakritz!!

Igår fick jag äntligen hämta hem min efterlängtade lilla svarta Maine coon-kille: S*Isaros Lynx Samurai. Fast här hemma hos mig kommer han att heta något så passande som Lakritz. Har inte lyckats ta någon riktigt bra bild på godingen än så jag lånar nedanstående bild på honom när han är 12 veckor från uppfödarens hemsida på honom.

Foto: Rosemarie Oppelt, IsaRos Lynx Maine coon

Det var tidig avfärd hemifrån mina föräldrars hus på lördagsmorgonen och några timmar senare var vi framme hos uppfödaren. Efter lite fika, trevligt kattsnack och lite praktiska detaljer så styrde vi kosan söderut igen. Den här gången var det en fyrbent liten kille med i bilen också: Lakritz. Bilresan hem gick utan problem. Han sov stora delar av resan i sin transportbur och när han inte sov pratade han på Maine cooners vis.

Ber på förhand om ursäkt för kvalitén på bilderna nedan. Det är inte helt enkelt att ta kort på en liten svart kille som ständigt är i rörelse inomhus i halvtaskig belysning... Och blixt i kombination med kattögon vet nog de flesta hur det går...

Väl hemma blev det först inspektion av alla och man kan väl säga att det var lite blandat mottagande. Prinz var ju i vanlig ordning grymt nyfiken och var först framme vid buren och kikade. Sedan kom Puzz och mina föräldrars katt Truls, vilka båda hälsade välkommen med ett ordentligt morr & fräs. Kompiz tillhör kategorin försiktiga och avvaktade länge innan han vågade sig fram till transportburen.

Det tog inte lång tid innan Lakritz började utforska världen. Jag brukar alltid börja med att sätta kattungarna i kattlådan när de kommer hem och det gjorde jag även den här gången. Smart val då Lakritz genast invigde den :-).

Prinz var sedan den som var mest nyfiken och lekte "följa John" medans Britterna parkerade på behörigt avstånd under köksbordet för att spana.

När mat serverades senare på kvällen fick jag mig ett gott skratt. Tre skålar med torrfoder ställdes fram. En med kattungefoder, en med vanligt vuxenfoder och en med RC maine coon foder. Ett par minuter senare var det två hungriga Maine cooner som var där och åt. En stor röd rumpa stod glatt och mumsade på kattungefodret medans lille Lakritz glatt kämpade på med de stora Maine coon-kulorna...

Natten tillbringade Prinz och Lakritz i min säng medans Britterna parkerade i köket och tjurade... ;-). Nyfikenheten tar dock mer och mer överhand och det går bättre och bättre nu idag. Visst är det lite morr och fräs när han kommer för nära men det går nog snart över. Prinz har svårt att låta honom vara och vill gärna vara i närheten hela tiden. Skulle tro att de snart kommer att vara bästa polare :-)

Truls tittar på leken på behörigt avstånd och morrar när det lilla svarta trollet kommer för nära, men är ändå nyfiken. Gissar att det kommer att ta lite längre tid för honom att lära känna Lakritz eftersom Truls inte träffar honom lika ofta. Frågan är bara hur lång tid det tar innan nyfiken tar över...

När man har busat ordentligt så somnar man sedan sött...

Ikväll fortsätter vi hem till mig. Då blir det mer att utforska för en liten kille...

/Anngert