För bara några veckor sedan fyllde du 14 år, i dag skiljdes våra vägar åt då du utan förvarning vandrade vidare till en annan värld dit jag inte kan följa med.
I närmare fjorton år var du min kramgoa stora nalle. Mattes "mini" som trots lite pondus runt magen samt stor och stark snabbt tog till flykten när dörrklockan plingade. När man bar dig skulle du helst sitta som en liten apa runt halsen på en, med framtassarnas klor ordentligt fast i mer eller mindre lämpligt material på mina axlar. När du var riktigt gosig la du tassarna runt halsen på mig och tryckte ditt lilla huvud mot min haka. Var du leksugen kunde du kasa runt hela leksakskorgen på köksgolvet och plocka ut det du ville leka med. Allra bäst var det när jag var med och lekte, då var laserpekaren favoritleksaken nummer ett. Kvällsmaten skulle helst serveras 22.00 prick annars var krisen nära och du meddelade att du höll på att svälta ihjäl.
Chocken över att finna dig död i min säng när jag kom hem från jobbet idag har bytts mot sorg och saknad. Vem ska jag nu kramas med? Och vem ska nu påminna mig om att det är mat- och sovdags varje kväll kl. 22? Och vem ska nu hålla koll på grannkatterna i rastgården? Små mjuka tassar ger så mycket kärlek genom livet och tomheten och saknaden när de lämnar oss ekar mellan väggarna och i hjärtat. Min älskade Kompiz, du fick ett långt och lyckligt liv och jag tror att du trots allt fick lämna livet på bästa möjliga sätt. Det såg ut som att du bara låg och sov där på sängen. Jag vet inte vad som hände, men du såg så fridfull ut så jag gissar att du bara somnade och sedan inte vaknade mer.
Alltid älskad - Alltid saknad.
KOMPIZ
(SP CH IDP*Tawalli's Frank Sinatra)
20090603 - 20230622
/Anngert
Sov gott finaste Kompis
SvaraRadera